Jahaja...

Mått otroligt dåligt ett bra tag nu... Bara legat och typ gråtit i sängen, tänkt, haft ingen livslust m.m.... Hemskt.
Men vad ska man göra?!
Fick bekräftat idag av en att jag faktiskt har förändrats så sjukt mkr och dessutom till en sämre person. Kan inte mer än hålla med henne för jag vet att det stämmer...ni som känt mig under 1 år ser inte de, men de andra gör det...
Att jag lyckats förändras så sjukt mkt, först alla bråk och skit som hände där, sedan att bli dumpad och allt som var där, att bli utnyttjad av en man trodde att man älskade, att sedan ha haft två lärare som tryckte ner än, få att skolans specialpersonal e emot en, att bli slagen, utstå aöla ord, alla hot om att bli dödad, all press och stress från skolan, att få en kanske dröm krossad av en handledare m.m det e sånt som förändrat mig. Det som fortfarande gör att jag står på benen e tack vare mina vänner och främst för att jag träffade personen i mitt liv<3
Läste nyss om psykisk ohälsa eftersom jag hade de som uppgift...kom fram till att jag liggeg någonstans där att jag mår psykiskt dåligt på ett eller annat sätt, och allt har rubbats p.g.a streasen jag ständigt delar livsbana med. 
Att ständigt känna sig meningalös, att man inte duger eller räcker till, att ständigt känna att jag inte klarar av något, att jag e rädd för mig själv och mina hemska tankar och att ständigt känna att de e någon annan som sitter i ens huvud och styr ens känslor och agerande... Att försöka vara envis och göra tvärtemot tar på krafterna.
Att då och då önska att man aldrig fötts, hoppas på att någon gång förstå livets fulla mening med livet, att jämt känna ett sug efter att bara försvinna :/ De e hemskt kan jag hålla med om oxå och e medveten om att andra oxå tkr de nu.
Men saken e den jag har bara tankarna, jag gör mig inte illa och jag tar inte död på mig eller försvinner jag bara e där och har allr omedvetet i tankarna...
Allt har satt spår inom mig, har saker kvar sen långt tillbaka som jag aldrig fått hjälp med att lösa, saker som jag fått hålla för mig själv.
Ni försåt inte hur sjukt frustrerande de e att inte kunna lösa sina problem och bara virra runt som ett tomt skal utan innehåll.
Känner mig tom helt enkelt, med massa känslor på en och samma gång då och då...
Att känna att man aldrig duger, att tappa bort sig själv. Att känna att man måste bättra på sitt beteende här och där, fixa sitt utseende här och där...blivit som alla andra tjejet som har såna komplex att de mår dåligt, ser sig som tjocka m.m...mår dåligt av att se mig, mår dåligt av att vara som jag e....
Jag e lost, men kämpar även fast det känns meningslöst.
Men jag gör det för jag tror på mig själv, även fast jag har en massa problem så har jag något värde och måste ta hand om mig själv och folk i min närhet.
Förlåt för deppinlägget och allt de hemska men behövde få ur mig litet :)
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0